Februari
Har nu hunnit bo i huset i en månad och jag trivs som fisken i vattnet. Att pendla har funkat bra men har kännts lite på kvällarna när man joibbar sent. Men men det går i alla fall. Ester verkar trivas bra här och hon är betydligt lugnare i villa än lägenhet. Har märkt att hon är mer runt en när man är hemma själv, men det kan vara bra, hon vill ha koll att allt är lugnt och det känns ganska tryggt, även om hon inte skulle kunna göra något om det skulle hända något i alla fall.
Vi har börjat renovera det som ska bli barnrum. Vi målade taken förra helgen och nu idag blir det att tapetsera och förhoppningsvis lägga in nya golvet på måndag (då det ska ligga i det rummet där det ska vara i typ 48 timmar innan man lägger in det) men det blir lagom att göra idag. Jag har insett att orken tryter och jag orkar inte hålla på som jag kunde göra innan jag blev gravid, inte för att jag är förvånad men en lever ju i en bubbla där hela grejen med att vänta barn är ganska surrealistiskt och även om man känner att det sparkar och har sig så fattar man inte att det är ett liv som växer att behöver energi.
Jobbade sista dagen förra torsdgaen så nu är jag på grav-penning. Ganska skönt kan jag tillägga. Det börjar bli jobbigt att dra på sig strumpor och jag insåg bara för någon dag sen att det är tur att jag har de skor jag har, så man slipper snöra och dra i dragkedjor. Magen börjar vara i vägen. Inte konstigt om man är i v.33.
Så, medan karln är ute och skottar snö (ännu en sak man inte riktigt tänker på när man har hus, att när det snöar som fan så är det bara he sig ut och skotta) har jag ändå tvättat och dammsugit undan de mesta av Esters hundhår, så nu tror jag att jag ska ta och brygga kaffe och sen ta 5 minuter innan vi ska köra igång med tapetseringen.
